I mina lurar och ett kreditkort.

Jag kan inte sova. Ligger i min säng med datorn i knät och lyssnar på musik. I mina hörlurar ljuder just nu detta: 20 låtar att lyssna på om och om igen. En salig blandning med en massa gammal och fantastiskt bra musik. Jag gillar det (naturligvis eftersom jag har klistrat ihop playlisten själv...). Lyssna och njut vettja!

Något annat som var väldigt spännande var att jag fick ett brev från Swedbank igår (eller snarare i fredags eftersom det visst redan är söndag). Min kära bank tyckte tydligen att det var en bra idé för mig att skaffa ett studentvänligt kreditkort med 10.000 kronor i kredit. Jag tyckte ungefär så här om deras idé:

Tjena att jag skulle kunna ha ett kreditkort. Jag skulle lätt tänka: "Åh, vad bra! Jag köper det här och det här och det där och betalar nästa månad! Yay vad bra!" Följande månad skulle jag råkat ha glömt allt det som jag handlade och därför tänka så här: "Åh, vad bra! Jag köper det här och det här och det där och betalar nästa månad! Yay vad bra!" Ett halvår senare skulle jag tänka mer på det här sättet: "Hjääääälp! Jag måste fly till Sibirien för att undvika kronofogden! Undrar om jag kan betala resan med mitt kreditkort..." Förstår ni vart jag vill komma? Ett kreditkort är nog verkligen inget för mig. Jag är löjligt oansvarig när jag sätter den sidan till och skulle således hamna i skuldträsket redan innan kortet hunnit landa i min brevlåda.

Kanske dags för ytterligare ett sova-försök? Ja, det är det nog.

Sov gott och vakna!

Over and Out.

Update: Eller vänta lite! Vad är bättre än att sova kl. 04.40 en söndagsmorgon? Jo, att börja skriva på sin c-uppsats. Ibland undrar jag på fullt allvar om jag är dum i hela huvudet eller om min dumhet bara sitter i halva.

Kvällens plan.

Andreas Tilliander på blekingska är kvällens plan. Det kostar etthundra riksdaler så jag hoppas verkligen att det kommer att bli "legen - wait for it! - dary!" som Barney Stinson i HIMYM skulle säga. Hm. Hur det än blir med den saken så är det nu snart dags att lämna hemmet och ge sig ut i natten (eller ja, det är i alla fall så becksvart att det känns som om det är natt).

(attans att man inte kan ändra kontrasten på verkligheten utan bara på bild)

Over and Out.

"I once had a girl, or should I say, she once had me".

Jag läste nyligen ut romanen Norwegian Wood av den japanska författaren Haruki Murakami och jag älskade den verkligen. Verkligen. Språket, handlingen (eller kanske snarare icke-handlingen), karaktärerna... Åh, jag vet knappt vart jag skall börja. Ibland ramlar man över böcker som är så bra att man inte riktigt vet vart man skall ta vägen och som man kommer att läsa om och om igen tills sidorna ramlar sönder. Norwegian Wood är en sådan bok.

Boken inledes med att romanens huvudkaraktär och tillika berättare den 37 år gamla Toru Watanabe hör en orkesterversion av The Beatles låten Norwegian Wood på ett flyplan som precis har landat i Tyskland. Denna låt får honom att minnas sin tid som student i 1960-talets Tokyo och de båda kvinnorna Naoko och Midori som på olika och likväl samma sätt har haft betydande roller i hans liv.

Norwegian Wood är en roman om kärlek, sorg och död. Det är en surrealistisk historia som hela tiden svävar mellan det som är verkligt och det som inte är det. Om man är ute efter en tydlig handling är detta inte rätt bok. Norwegian Wood kretsar mer kring en känsla och en sinnestämning än ett händelseförlopp. Haruki Murakamis språk är på många sätt poetiskt och jag tror att det är det som jag faller för i romanen. Jag kan knappt vänta på att få lägga vantarna på fler av Haruki Murakamis böcker. Böcker som jag har hört skall vara än mer fantastiska än Norwegian Wood. Ett ord: Wow.

Inre Sibirien.

Okej, vad i hela fridens namn är dealen med att jag skall bo i ett freaking kylskåp?? Det är så kallt hemma hos mig att jag undrar om det inte är en bra idé att flytta till inre Sibiren för att få lite värme. Eller kanske gå ut i natten och värma mig lite. Det känns inte heller helt dumt. Elementet i mitt lilla korridorsrum är varmt, MEN ändå är mina fötter, mina händer och min näsa isbitar. Jag tycker inte riktigt att det är helt okej. Om jag skall vara helt ärlig är jag till och med benägen att påsta att det inte alls är okej. Det är en sak att behöva ha på sig ytterkläder utomhus, men jag tycker inte att man skall behöva ha på sig det inomhus. Det är fel. Väldigt fel. Jag är missnöjd.

Over and Out.

Ps. Seriöst jag hackar tänder! Detta är INTE okej. Ds.

Who am I?

Namn: Michaela.
Ålder: 20 år.
Född: Augusti 1989.
Bor: Lund, Skåne, Sverige.
Sysselsättning: Studerande (Historia och Klassisk Grekiska).
Drömyrke: Publicerad Författare.
Gillar att göra: Skriva, läsa, lyssna på musik, titta på tv/film, umgås med vänner, gå på spelningar m.m
Beroende: Pepsi Max/Coca-Cola Zero
Bästa serie på TV: Criminal Minds
Bästa bandet: Belle & Sebastian.
Bästa författaren: J.R.R Tolkien
Bästa filmen: Pathology
Senast lästa bok: "Norwegian Wood" av Haruki Murakami.
Quote of the Day: "Better to write for yourself and have no public than to write for the public and have no self", Cyril Connolly (eller; Criminal Minds S05E07).

En extremt kort presentation av mig, men det får duga tills vidare. Jag gissar på att intresseklubben antecknade som små gnuer medan alla andra dog av tristess, gäspade och letade upp något vettigare att läsa, men det är så det är.

Nu är jag verkligen väldigt sen till en dejt med John Blund.

Over and Out.